söndag 31 mars 2013

Palme


Hade vägarna förbi Adolf Fredriks kyrka häromdagen. Kom å tänka på en bok jag läste för en tid sedan om palmemordet. Författaren hade självklart en ny smaskig teori om hur det hade gått till och vilka som låg bakom. Jag har alltid varit fascinerad över alla de konspirationsteorier som cirkulerar kring större händelser. Den mest vansinniga konspirationsteori jag läst var den där man hävdade att Titanics förlisning var ett försäkringsbedrägeri som gått snett...

Lite av varje...






Blandade bilder från vinterns plåtningar.

Johanna K


Från plåtningen med Johanna i December 2012

Winter Journey


Mars måste va den segaste månaden på året. Man känner ett våren nalkas fast vintern fortfarande håller oss i sitt järngrepp. Jag börjar tvivla på att jag är gjord för det svenska klimatet. Jag åker inte skidor, skridskor och jag bygger inte snögubbar. Det känns nästan som om jag är född i fel kropp. Som att min själ hör hemma runt medelhavet...

Dyra ovanor


Det finns inget skönare än att på småtimmarna efter ett långt arbetspass glida ner i baksätet på en taxi och bli körd hem till porten. Alla som känner mig vet vid det här laget att jag är som vissa andra, född med den där "lata" genen. Det började för ett par år sedan när jag hittade en friåkare som körde hem mig för dryga hundringen. I början blev det nån enstaka taxiresa per månad. När det var dåligt väder, kallt ute eller när man var så där extra trött. Sen fortsatte det. Man tog taxi hem allt oftare.
Jag räknade på kostnaden och jämnförde med den tid då jag hade bil och i förhållande till det så känndes taxi som ett "billigt" alternativ. Kostnaden för att äga en nyare bil landar på ungefär fem tusen i månaden, medans tre-fyra taxiresor per vecka inte ens kommer inärheten av två tusen.
Men nu när våren är på g så finns det inte längre några ursäkter att hålla kvar vid dessa dyra ovanor. Promenad till jobbet tar fyrtiofem minuter och bussresan hem tar en kvart och på samma gång har jag gett mig själv en löneökning på närmare två tusen spänn!

lördag 30 mars 2013

...och så plötsligt stod hon där!


Kom precis ut efter att ha varit inne på Starbucks på Rue de la Pépinière. Jag hade lite bråttom och gick med snabba steg mod tunnelbanenedgången utanför järnvägsstationen Saint-Lazare. Plötsligt fick jag syn på denna tjej, klädd i en knallrosa outfit som stod mitt i folkvimmlet. Självklart var jag snabb med kameran. Det är just tack vare situationer som denna som jag älskar Paris. Som gatufotograf är stan som en ständigt puttrande gryta av intressanta och roliga människor i fantastiska miljöer. En oändlig buffe av personer/situationer som måste förevigas. Stockholm däremot, är precis raka motsatsen. En stad lika steril som en operationssal på ett modernt sjukhus. Det är därför jag slutade med gatufoto där för många år sedan. Jag känner ingen insperation i Stockholm...

Streetphotography vs Modellfoto


Efter att ha ägnat mycket tid i vinter åt modellfoto i studion, befinner jag mig för tillfället i en period av idetorka. Sånt som händer ibland. Däremot har jag fått ett stort sug efter att återuppta min gatufotografering som legat nere en längre tid. Fördelen med streetphotography är att fenomenet idetorka inte existerar här. Det är bara att ta sin lilla Leica över axeln och knalla ut på stan!

I väntan på...?


Jag tycker att situationen i världen idag är skrämmande lik den på trettiotalet. Frön till väpnade konflikter som som ligger och pyr lite var stans i världen och en ändlös lågkonjunktur som vägrar släppa sitt tag om oss. Samtidigt tänker jag på den framtidstro som fanns när man växte upp i slutet av åttio och början av nittiotalet. Muren föll och ett nytt Europa föddes. Att alla förändringar som skedde var till det bättre såg man som en självklarhet. Idag känns dessa tankar väldigt avlägsna...

Abstrakt stad





Agent Orange




Från min senaste studioplåtning med Helene.

Ilona



Hade Ilona i studion den 15:e Januari. Så här blev resultatet.